Av Annette Rosengren, författare och aktivist.
Lani är facklig ledare, politisk aktivist och asylsökande i Sverige med avslag från Migrationsverket. Lani är en pseudonym som hon själv använder.
Inför presidentvalet 2020 fanns en stor optimism inom befolkningen och oppositionen om att den här gången skulle det gå att bli av med presidenten som suttit vid makten sedan 1994. När det officiella valresultatet tillkännagav att 80 procent hade röstat på sittande president Aljaksandr Lukasjenka blev det enorma protester. Belarusierna gick i fredliga demonstrationståg och strejkade på sina arbetsplatser. Presidentens hämnd på invånarna har sedan 2020 varit värre än någonsin. Belarus har inte haft så många politiska fångar sedan Stalintiden.
Namnunderskrifter för att oppositionens presidentkandidater skulle tillåtas ställa upp samlades in vid stora öppna valmöten under våren. Människor skrev på med namn och adress, och nu används namnlistorna av polisen för att hitta och gripa invånare och att svartlista människor och avsluta deras anställning på jobbet.
Redan under våren 2020 greps och fängslades oppositionskandidater, ofta i samband med valmöten. Andra mindes presidentvalet 2010 och lämnade landet för att inte bli gripna. Då ställde oväntat den fängslade kandidaten Sergei Tsichanuskos hustru Svjatlana Tsichanouskaja upp som kandidat och samlade namn för sin kandidatur. Hon blev oppositionens huvudkandidat och ”det kändes i luften” att nu skulle det lyckas. Vilket det dock inte gjorde på grund av det förfalskade valresultatet.
Många minns nog bilderna som publicerades i svenska medier hösten 2020. Bilder som visade demonstrationer på gator i Minsk och i andra städer, och bilder på stora banderoller i den belarusiska flaggans färger i vitt och rött. Vi såg kvinnor gå i täten för demonstrationer med blommor i händerna för att markera att det var en fredlig marsch. Vi såg hur den belarusiska säkerhetspolisen OMON slog och slog på människor med batonger, grep och förde bort tusentals människor och vi såg anhöriga som väntade utanför porten till Acrescinaförvaret i Minsk.
Framträdande politiker, människorättsförsvarare, mediearbetare och inte minst ”vanligt folk” är fängslade, ofta med långa fängelsestraff.
EU erkände inte det riggade valresultatet och fördömde myndigheternas ”våld mot fredliga demonstranter, hot, godtyckliga gripanden och kvarhållanden efter presidentvalet”, som det står på EU-rådets webbplats. EU införde sanktioner mot landet som både har förlängts och utökats. EU hade också infört sanktioner tidigare, bland annat efter ouppklarade försvinnanden. Emellanåt har relationerna varit bättre beroende på att presidenten ömsom har lutat sig mot Ryssland/Putin, ömsom mer mot EU.
Svjatlana Tsichanouskaja är den samlade oppositionens ledare. Hon lever nu i Litauen i exil och dömdes i mars 2023 till 15 års fängelse för landsförräderi i sin frånvaro.
Framträdande politiker, människorättsförsvarare, mediearbetare och inte minst ”vanligt folk” är fängslade, ofta med långa fängelsestraff. Gripanden och nya domar har fortsatt efter 2020. Hundratusentals belarusier har flytt landet. De har i första hand åkt till länder som är visumfria för belarusier, eller till länder där det är lätt att få visum, som till exempel Litauen, Moldavien, Ukraina (före kriget), Georgien, Polen, och några ytterligare länder. En del har Schengenvisum och kan resa med det till andra EU-länder.
När kriget startade i Ukraina flydde många belarusier vidare, andra stannade för att försvara Ukraina. I Sverige får väldigt få belarusier asyl. Migrationsverket och migrationsdomstolarna verkar vara djupt okunniga om repressionens omfattning i Belarus.
Lani är fackligt aktiv ingenjör från Minsk, i 35-årsåldern, gift, ett barn, en medmänniska med stort mod, inre styrka och handlingskraft. Vi träffades i februari 2023 som avtalat med tolk i ett bibliotek utanför Stockholm. I vårt samtal berättar Lani om presidentvalet i Belarus 2020, den pågående repressionen, om nyckfullheten i när gripanden sker och om polisens metoder för att söka upp och gripa vanliga människor långt efter 2020. Ingen ska känna sig lugn.
Lani: Tre presidentkandidater blev arresterade ett par månader före valet. Vissa kandidater lämnade landet snabbt efter det, andra lite senare. Det fanns ju en lärdom från 2010 när samtliga presidentkandidater arresterades och utsattes för grovt våld, och det ville ingen återuppleva. Men de hade fått mycket stöd och folk blev besvikna och menade att ”här ställer vi upp och ni bara sticker”. Att folket ville ha förändring var tydligt under valkampanjen och valet 2020. Människor var intresserade och det var långa köer för att skriva på för presidentkandidaterna. Det var stora valmöten. Det spelade stor roll att Svjatlana Tsichanouskaja sedan ställde upp när hennes man hade fängslats. Dessa namnlistor till stöd för kandidaterna har sedan blivit en resurs för polisen att förfölja och arrestera människor. Myndigheterna bröt mot lagstiftningen och lät inte de oberoende observatörerna komma in och kontrollera rösträkningen, och inte heller oberoende media och internationella observatörer.
Annette: Eftersom inga valobservatörer tilläts, hur kan ni veta att Svjatlana Tsichanouskaja verkligen fick de flesta rösterna?
Lani: Flera organisationer erbjöd sig att observera. Jag ställde upp som oberoende observatör för Vjasna. Det fanns ärliga människor som engagerade sig och nya organisationer tog initiativ med människor som ville arbeta. Arbetet med rösträkningen varade i fyra dagar och vi fick inte som valobservatörer komma in och se hur räkningen gjordes. Redan det är en kränkning av alla oberoende valobservatörers rättigheter. Men det fanns lite olika sätt att jämföra valutgången. Det var en riktig rörelse kring valet och vi kom på olika metoder att räkna röster själva. Alla som röstade på Tsikhanouskaya hade vita armbindlar. De delades ut i många städer och på så sätt kunde man räkna. Det fanns olika digitala initiativ som gjorde sådana räkningar. Men de som delade ut armbindlar arresterades. Efter valet följde stora strejkvågor. Och jag ville fortsätta som aktivist och vi bildade en oberoende fackklubb.
Antalet politiska fångar ökar
Lani: Nu finns ett mycket stort antal politiska fångar. De anklagas för extremism och terrorism och döms för det. Polisen kollar i sociala medier i deras telefoner. De har långa listor på vad som anses vara extremistiskt material och för detta grips man sedan. All aktivitet som kan kopplas till oberoende medier, rörelser och organisationer har gjorts olagligt och räknas som extremistiskt. Orwells bok ”1984”, och belarusiska författare som Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs böcker är exempel på böcker som är olagliga nu.
Annette: Hur hittar polisen er?
Lani: Under protesterna 2020 och efter det greps många och blev frihetsberövade i 10 till 30 dagar. Poliserna tog namn och adress och gick igenom deras telefoner och samlade in data. När de släpptes var de fortfarande under observation. Polisen kom sedan hem till dig och kollade din telefon och din familjs telefoner efter sociala medier och Telegramkanaler, vad du har skrivit på nätet, och kommentarer som du har gjort, till exempel om presidenten. Personer som blivit frihetsberövade tidigare fick sådana besök av polisen. Men du vet inte när, det kan ta lång tid efter att du gripits första gången. Du kan aldrig vara säker.
Lani fortsätter att berätta
Om du inte är hemma när polisen kommer, så kan de gripa din pappa om han inte berättar var du är. Jag känner pappan till en kille och pappan blev arresterad eftersom killen inte var hemma. Alla familjemedlemmarnas mobiler blev kontrollerade i samband med arresteringen av pappan. Killen tillhörde Kalinouskigruppen, det är dom som strider i Ukraina. Alla som har hjälpt någon att fly grips. Så då greps pappan. Polisen går igenom mängder av video- och fotomaterial från protesterna, och använder program för ansiktsigenkänning för att identifiera personer som har deltagit. Polisen registrerar namn, adress och samlar information och sedan gör de hembesök och griper. Det är ett stort antal människor som har blivit arresterade, och det kan ta lång tid innan man grips, och innan man blir efterlyst. Därför kan det gå att resa ut och in i Belarus utan att bli gripen, men förr eller senare grips man för att polisen lagt in en efterlysning på en. Hösten 2020 genomförde polisen 40 000 administrativa arresteringar som varade mellan 15 och 30 dagar. Det är ett enormt antal. Det var en stor strejkvåg i Belarus efter valet i augusti 2020, och många som strejkade arresterades först två år senare.
Facklig organisering trots förföljelse
Lani: Det var en stor ganska kaotisk rörelse före valet och situationen i landet hade också försämrats ekonomiskt. Det bildades grupper som diskuterade frågor om arbetsmiljön med cheferna. Mellancheferna var också engagerade. Kvalitetssäkrade delar från väst hade bytts ut mot dåliga från Kina. Vi försökte lyfta det och arbetsledningen var också med oss. Det var en stor våg av missnöje. Efter valet följde stora strejkvågor. Jag ville fortsätta som aktivist, och vi bildade en oberoende fackklubb. Jag blev en av ledarna och ibland var det jag som framförde arbetarnas missnöje. Många blev upprörda över polisens våld. Ledningen kände av detta och träffade därför arbetarna. Det var en hel rörelse som hade bildats på grund av missnöje, upprördhet, polisens våld och arresteringar. Vi lät bli att arbeta när något inte följde arbetsmiljöföreskrifterna. När till exempel en lampa inte fungerade så var det någon som tog med sig en lampa hemifrån och ersatte den trasiga, men nu när arbetsmiljöföreskrifterna i stället följdes väntade de anställda med att arbeta tills företaget ordnat belysningen. Eller om det var för kallt i fabrikslokalen, om det var under + 4 grader. Enligt arbetsmiljöföreskrifterna ska man inte arbeta då, och det gjorde vi inte nu. Lukasjenka insåg att han måste ha kontroll över företagen, och frågan var vilken sida företagsledningen skulle ta. Arbetarna hade samtal med fabriksledningen.
Polisen kom med stora bilar och ställde sig utanför fabriksportarna varje dag, och grep anställda som hade synts på bild i tidningarna med människor som demonstrerade. Redan första dagen kom en liten grupp arbetare till företagsledningen, och nästa dag kom en större grupp och sa att det inte kan fortsätta så här med polisen. Varje dag kom fler och fler till fabriksledningen, och det hände över hela landet.
Lukasjenka prioriterade att göra kontroller på de stora företagen. När han kom till den stora fabriken som låg nära vår fabrik, och ledningen sagt att de skulle träffa arbetarna klockan tolv, åkte ledningen i stället till mötet med Lukasjenka, och vi blev lurade. Vi blev arga. Mellancheferna på vår fabrik försökte låsa in folk, men många kom ut och vi samlades. Men inget hände sedan. Folk stod där i två timmar utan att något hände. Det fanns inget ledarskap. Och sedan gick folk hem.
Vissa gick tillbaka till arbetet. Men andra kunde inte det, utan de gick i strejk. Många blev av med sina jobb. Många fick sparken fast det var olagligt. Facket försökte följa upp dem som avskedats illegalt. Vi hjälpte dem som blivit arresterade också. Det fanns olika sätt att hjälpa. Mest arbetade vi med människor. Vi gjorde det som var viktigt. Jag förmedlade kontakter till advokater, som människor behövde hjälp av när de blivit olagligt uppsagda eller arresterade.
Lani tvingades sluta när hon ställts inför valet att ”antingen slutar du eller så får de andra gå.”
Lani: I början var det en stor våg av advokater som engagerade sig genom att bistå juridiskt för en rubel i betalning. Men advokaterna kunde ju inte leva på en rubel och så småningom upphörde det. Lagstiftningen ändrades flera gånger. Och de förlorade sina licenser. Många advokater sitter själva i fängelse nu. Idag är facket upplöst och de fackliga ledarna är arresterade. I fabrikerna är videokameror installerade. Förhållandena är sämre nu. På alla större arbetsplatser har det inrättats en ny tjänst som säkerhetsansvarig och på den tjänsten sitter säkerhetspolisen. Ordföranden i fackklubbar arresteras. Det sker till exempel genom att de går till ledningen och anmäler ett ventilationssystem som inte fungerar, och sedan arresteras personen. När polisen väl tar en person hittar de anledningar i telefonen och anklagelserna växer. De blir fler och fler, och blir till massor av anledningar för åtal. Regimen använder också sina kanaler på sociala medier där de manipulerar bildmaterial och smutskastar folk.
Annette: Hur tänker du kring Belarus framtid?
Lani: Personligen så bryr jag mig mest om folket. De förstår, men de flesta har ingen röst. Vi ser hur Ryssland beter sig och Belarus är ockuperat. Det är ett stort förtryck. Repressionen är så stark nu så jag tror att Belarus kan komma att ha soldater på Rysslands sida i kriget i Ukraina, men att det blir en begränsad mobilisering. Allt beror på vad som händer i Ukraina. Många civilsamhällesorganisationer och de som arbetar med dem har flyttat till Litauen och fortsätter arbeta mot Belarus därifrån. Men över tid går det inte att arbeta med situationen i Belarus och befinna sig i ett annat land. Så tiden får utvisa. De viktigaste för aktivisterna nu är att de har några utanför Belarus att prata med, att de inte är isolerade. Det ger styrka. Att bara ringa och prata betyder mycket. Och att få information. Inom de närmaste tio åren kommer vi se vad som händer.
Lani lämnade Belarus 2021 och sökte asyl i Ukraina. Men myndigheterna hann inte ta sig an hennes fall eftersom läget redan då var så att man befarade attack från Ryssland. När kriget brutit ut tog hon en buss till Polen och kunde följa med strömmen in i landet trots att hon inte var ukrainare. Sedan fortsatte hon till sin syster i Sverige, också som en i strömmen av människor.
Hennes ansökan om asyl har avslagits av Migrationsverket med huvudskäl att facklig verksamhet inte är politisk verksamhet och därför inte anledning till att behöva skydd. Som information om Belarus har Migrationsverket hänvisat till inaktuell landinformation från 2019. Avslaget har överklagats och är styrkt genom många internationella dokument som redogör för nuläget i Belarus, om de politiska dimensionerna av fackligt arbete samt stöd från svenska och internationella fackliga organisationer.