Migrationslagstiftning kanske främst verkar vara en fråga för jurister. Att migrationslagstiftningen också är, eller åtminstone borde vara, en fråga om hälsa, hamnar ofta i skymundan. Vi på Läkare i Världen ser dagligen konsekvenserna av migrationslagstiftningen även på hälsoområdet. Kopplingen mellan ohälsa och osäkerhet i juridisk status är slående, skriver Läkare i Världens generalsekreterare Eliot Wieslander.
Efter närmare sex år med den tillfälliga migrationslag som antogs i kölvattnet av den så kallade flyktingkrisen 2015, klubbade riksdagen den 20 juli i år en ny utlänningslag.
Det är anmärkningsvärt att i princip alla delar av den nya lagstiftningen kommer att missgynna de mest utsatta. Den sammanlagda konsekvensen är att kvinnor, barn, människor med funktionsnedsättningar och offer för tortyr med flera, kommer att vara kraftigt missgynnade. Den kritik som vi och andra aktörer, t ex Barnombudsmannen och Socialstyrelsen, under många år framfört mot utlänningslagens effekter på folkhälsan har inte beaktats.
Istället jämförs lagens olika delar genomgående med den allt igenom undermåliga tillfälliga lagstiftningen. I en rapport från 2018 visar Röda Korset hur de tillfälliga uppehållstillstånden i den tillfälliga lagen visade sig ha mycket negativ påverkan på de asylsökandes hälsa1. Detta har nu permanentats i och med den nya lagen.
Men det är inte bara ur ett rättighetsperspektiv som vi motsätter oss stora delar av den nya utlänningslagen. Att det finns ett direkt samband mellan ohälsa och osäkerhet kring juridisk status är inte hypotetiskt, utan något vi kan konstatera med solid grund i vår trettioåriga empiriska erfarenhet av att ge vård till papperslösa, asylsökande och utsatta EU-medborgare i Sverige.
Hälsa är ett av de områden där valet inte står mellan rättigheter och kostnader. Att respektera rättigheterna kostar mindre.
För vid sidan av den psykiska ohälsa som det juridiska limbot ofta leder till och andra bestämningsfaktorer för ohälsa såsom hemlöshet och utsatthet för människohandel, handlar problemet också om människor som rent konkret nekas vård de har rätt till. Ett exempel är att möjligheten till långsiktig uppföljning av behandling i flera fall vägs in som en förutsättning för vård. På grund av osäkerhet kring om patienten kommer att bli kvar i landet har detta medfört att såväl livsnödvändiga transplantationer som välbehövlig PTSD-behandling nekats.
Vi noterar också att förpliktelserna enligt Barnkonventionen, som numera även är svensk lag, inte räcker för att trumfa de politiska målen med den nya migrationslagen. Inte minst för barn är det viktigt att känna tryggheten av ett permanent uppehållstillstånd, att inte riskera att ryckas upp från sitt hem efter att ha rotat sig. Men den tryggheten går förlorad då deras tillstånd nu ska omprövas varje eller vart tredje år.
Särskilt absurt blir det i de fall som rör barn som har beviljats uppehållstillstånd just för att Sverige redan blivit deras enda hemland. Den nya lagen innebär att samma barn riskerar utvisning efter artonårsdagen.
Huruvida vistelsen här skett med eller utan uppehållstillstånd är också oviktigt för barnets upplevelse och anknytning till föräldrarnas ursprungsland. Ändå inför lagstiftaren repressalier i form av minskat skydd för barn i syfte att avskräcka vuxna från att komma till eller stanna i Sverige. Detta kan aldrig accepteras, barns hälsa och välbefinnande måste komma i första hand!
Det är inte bara ur ett individperspektiv som tillfälliga uppehållstillstånd och försvårad familjeåterförening skapar problem. Också ur ett samhällsperspektiv är det kontraproduktivt av flera skäl. Hälsa är ett av de områden där valet inte står mellan rättigheter och kostnader. Att respektera rättigheterna kostar mindre. Vi vet till exempel att kostnaderna för att behandla en människa som gått en längre tid med obehandlade symptom kommer att stiga markant när samma person i ett senare skede tvingas uppsöka akutvård.
Urinvägsinfektioner är exempelvis en relativt vanlig sökorsak på Läkare i Världens mottagningar, en åkomma som vid behandling kostar samhället några hundralappar. Men en person som flytt från krig och fått avslag på sin asylansökan kan av rädsla för att bli återsänd till exempelvis tortyr, ha gått under jorden. I den situationen är det vanligt att inte våga söka vård, eller att faktiskt ha nekats vård eftersom lagen är otydlig och begreppet “vård som inte kan anstå”2 ofta misstolkas. När en sådan infektion därmed inte behandlas riskerar den att få konsekvenser som istället kostar tiotusentals kronor.
Förutom det ökade personliga lidandet förlorar alltså samhället på att utesluta dessa, de mest sårbara grupperna, från tillgång till samma vård som andra. I en gedigen undersökning från EU:s Fundamental Rights Agency3 ser vi att även förebyggande insatser tjänar på tidig behandling. Inte överraskande blir det bättre när vården får följa Socialstyrelsens rekommendationer för alla patienter, oberoende av juridisk status och etnicitet.
Även ur ett integrationsperspektiv ser vi många allvarliga konsekvenser med den lag som just antagits. Därutöver är risken avsevärd för att både hedersvåld, förtryck och extremism ökar i och med den osäkerhet om framtiden som tillfälliga uppehållstillstånd medför. Om en familj inte kan förlita sig på att få stanna går det i många fall inte att bryta mot hederskultur och normer som begränsar flickor, kvinnor och hbtq-personer.
I det fall du som förälder vet att vistelsen här är tillfällig och det är stor sannolikhet att din dotters liv kan hänga på att hon är “oskuld”, eller att din son riskerar dödas om det blir känt i hemlandet att han är gay – blir det en fråga om liv och död att se till att dottern förblir oskuld eller att sonen inte kommer ut.
Många av de friheter och rättigheter som vi i Sverige, genom god integration, sexualupplysning och antidiskrimineringsarbete, vill kunna dela med oss av blir omöjliga. Detta kommer på sikt att få mycket långtgående konsekvenser och avsevärt försvåra alla ansatser att minska tvångsgifte, våld i hederns namn, homofobi och hatbrott. Det är anmärkningsvärt att denna aspekt helt förbises när debattvågorna om integration och brottslighet nu går höga.
Lagen är klubbad men nu tar det viktiga arbetet med att fortsätta belysa konsekvenserna vid. Här är alla som möter personer i migrationsprocessen och även vårdcentralerna särskilt viktiga, de som möter allra flest människor och som har goda möjligheter att se till att hälso- och sjukvårdslagen följs, både konkret genom att ge vård och genom upplysning. Det är viktigt att våga fråga, att vara uppmärksam på tecken på tortyr och hedersvåld, något som är svårt att tala om men som kan vara avgörande för personens skydd. Vi behöver gemensamt belysa att det är människor av kött och blod som döljer sig bakom varenda siffra i statistiken. Människor med drömmar och förhoppningar precis som vi. Människor med samma önskan om trygghet som vi. Människor, som när de nekas den tryggheten, blir psykiskt och fysiskt sjuka.
1 Humanitära konsekvenser av den tillfälliga utlänningslagen, s. 25-28, Beskow, Linda (2018), https://www.rodakorset.se/ globalassets/rodakorset.se/dokument/om-oss/fakta-och-standpunkter/ rapp orter/konsekvenser-av-den-nya-lagen-181206.pdf
2 ”Vård som inte kan anstå” är det begrepp som utgör grund för vilken vård som kan beviljas papperslösa enligt Lag (2013:407) och som Socialstyrelsen menar “inte [är] förenligt med medicinsk yrkesetik, är inte medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten.” https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/share- point-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2014-2-28.pdf
3 https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/ fra-2015-cost-healthcare_en.pdf
