När vi i höstas inledde arbetet med sista numret för året hade vi inte någon tanke på att det slutligen skulle resultera i ett dubbelnummer. Men det finns så många vittnesmål och rapporter om det som sker i Sverige och världen just nu som behöver få ta plats och läsas. Därför publicerar vi ett dubbelnummer denna gång.
Du kommer att få läsa texter som åskådliggör en våldsam utveckling runtom i vår värld. Bidragen kan delas in i tre delar: den repressiva asylpolitiken i Sverige, EU-pakten och dess förskjutning av ansvar för människor på flykt och slutligen texter som uppmärksammar Israels ockupation av de Palestinska områdena, med fokus på det pågående kriget i Gaza.
Samira Motazedi återkommer i Artikel14, nu med essän Den utstakade riktningen som tar avstamp i Irans shah som 1936 med våld förbjöd alla muslimska slöjor. Essän skildrar hur till synes små tecken används i politiska syften oavsett regim. Mohamed Kiswani recenserar Adania Shiblis roman En oansenlig detalj. Hans reflektioner kring boken sätter fingret på ett genomgående budskap i detta nummer; att våldet alltid måste sägas, hur ovidkommande det än till synes kan vara.
Omslaget visar ett verk av den sydafrikanske konstnären Justice Mukheli. Titeln på verket Sometimes I think, I need a spare heart to feel all the things I feel, är hämtad ur en text av poeten Sanober Khan.
Sabine vill tacka för sig och gör tillsammans med Sofia nu sitt sista nummer som chefredaktör. Vi vill också tacka Karin Nilsson Kelly för hennes insats som gästredaktör.
Redaktörerna Sabine Gruber och Sofia Häyhtiö, februari 2024.
