CAT är en av flera FN-kommittéer som arbetar med mänskliga rättigheter, och har nyligen avslutat sin åttonde granskning av Sveriges efterlevnad av FN:s tortyrkonvention. I granskningen har civilsamhället kunnat bidra genom skriftliga rapporter, och genom möten med CAT under utfrågningen av Sverige, i Genève, november 2021. Jag hade möjlighet att åka dit tillsammans med en kollega för att representera Civil Rights Defenders.

De internationella kommittéer och församlingar som bevakar staters åtaganden om mänskliga rättigheter, lyfter ofta fram perspektiv på rättigheter som skiljer sig från den politik som förs på nationell nivå. Deras kritik är inte bindande för staterna, till skillnad från exempelvis Europadomstolens eller EU-domstolens domar, men kritiken kan ha politisk betydelse för ett land som Sverige vars regering ofta betonar värnandet av de mänskliga rättigheterna.

Under CAT:s utfrågning av Sverige i november närvarade en svensk delegation bestående av
främst tjänstepersoner från en rad departement i Regeringskansliet. Syftet med dialogmötet,
som är utfrågningens formella namn, var att diskutera Sveriges efterlevnad av FN:s tortyr-
konvention sedan CAT:s senaste granskningsrapport 2014.

Efter delegationens presentation av Sveriges rapport följde CAT upp med kommentarer och
frågor. Värt att uppmärksamma var CAT:s många frågor om asyl och migration. Jämte
frågor om Migrationsverkets förvar, ställdes ett stort antal frågor om tillförlitlighetsbedömningar av asylberättelser och identifiering av tortyr- och traumaoffer i asylprocessen.

Bland annat ställdes frågor om svenska staten anser att existerande utbildningstillfällen för
Migrationsverkets personal är adekvata och effektiva, om åtgärder planeras för att fram-
över garantera objektivitet vid tillförlitlighetsbedömningar, samt för att identifiera behov hos tortyr- eller traumaoffer. Flera av dessa frågor var helt nya för staten och formulerades därför att civilsamhället skriftligen och muntligen lyft dessa till CAT inför utfrågningen.

De många frågorna om asyl och migration ledde till ett större arbete än väntat för migrationsenheten på Justitiedepartementet, som fick komma med flera svar efterföljande mötesdag. Det hade varit intressant att höra mer ingående svar kring vilka utmaningar regeringen ser hos Migrationsverket vid hanteringen av asylsökandes ärenden utifrån de frågor som ställdes, och vilka åtgärder som planeras. Tämligen generella svar gavs, exempelvis kring hur gällande regelverk ser ut, vilka krav som ställs på beslutsfattare och handläggare vid intervju- och beslutstillfällen samt vilka utbildningar som är tillgängliga för personal. Det hade varit särskilt intressant att få höra hur regeringen ser på kvaliteten i tillförlitlighetsbedömningar, eller på kunskapsnivån hos beslutsfattare och handläggare avseende Sveriges internationella åtaganden kring tortyr.

Den 3 december 2021 avslutades CAT:s granskning genom en rapport med kritik och beröm till Sverige, så kallade Concluding observations. CAT uppmärksammar bland annat att Sverige inte godtar diplomatiska försäkringar från andra länder om att asylsökande inte ska utsättas för illabehandling vid utvisning samt att svenska staten bevakar internationell rättspraxis.

Den slutliga kritiken på asyl- och migrationsområdet mynnar ut i en rad rekommendationer som Sverige måste följa för att anses respektera FN:s tortyrkonvention. I fråga om förvar rekommenderas Sverige att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att förvar används som sista utväg, och när det är nödvändigt, under så kort tid som möjligt och utan onödiga restriktioner. I anslutning till detta uttrycker CAT oro över att förvarstagna personer fortfarande placeras i häkten. CAT:s rekommendationer kring förvar ligger nära rekommendationerna från den förra granskningen 2014, samtidigt anser CAT att vissa förbättringar i förhållandena på förvaren skett.

Vidare bedömer CAT att Sverige behöver förbättra rättssäkerheten i asylprocessen, bland annat vad rör rätten till individuell prövning. Enligt CAT ska Sverige garantera asylsökande, även dem som kommer från så kallade säkra ursprungsländer, en rättvis process som bland annat omfattar en detaljerad och djupgående intervju. Personliga omständigheter ska även beaktas vid beslutsfattandet. CAT framhåller att staten måste garantera att tillförlitlighetsbedömningar genomförs utan godtycklighet och av utbildad personal, vilket är en ny rekommendation sedan 2014. Även om staten kan invända att Migrationsverket på ett generellt plan redan uppfyller dessa rekommendationer, bedömer CAT att det finns anledning att se över dessa delar av asylprocessen.

Migrationsverket kan med fördel undersöka närmare hur bland annat individuella anpassningar av asylutredningar på grund av tortyr- och traumaerfarenheter, tillämpningen av tvivelsmålets fördel och vetenskapligheten i tillförlitlighetsbedömningar genomförs i enskilda ärenden.

Migrationsverkets och Svenska röda korsets utbildningsinitiativ för migrationspersonal om identifikation av tortyr- och traumaoffer får beröm av CAT. CAT uttrycker samtidigt oro över att Sverige i många fall inte utvärderar effekten av utbildningsprogram. Här lyfter CAT ett behov av obligatorisk utbildning för att säkerställa att tjänstepersoner känner till tortyrkonventionens innehåll och att personal, särskilt inom sjukvården, har kunskap att identifiera tortyroffer. Dessutom ska Sverige enligt CAT avhålla sig från att utvisa personer till länder där väpnad konflikt och avsaknad av rättssäkerhet starkt indikerar att personerna skulle utsättas för tortyr eller illabehandling vid ett återvändande. Detta för tankarna till de många afghaner vars utvisningsbeslut ska omprövas av Migrationsverket i det kommande. CAT anser även att Sverige ska stärka skyddet för ensamkommande och papperslösa barn.

Mycket av CAT:s kritik handlar om bristande efterlevnad av riktlinjer och lagtillämpning i praktiken av personal som hanterar enskilda asylärenden på asylprövningsenheter, eller som i övrigt kommer i kontakt med tortyr- eller traumaoffer.

Avsaknad av mekanismer i det svenska rättssystemet för gottgörelse och ansvarsutkrävande vid felaktiga utvisningsbeslut gör att problemet blir ännu större för de individer som drabbas. Asylrörelsen har ofta god kunskap om omfattningen av dessa problem. Från CAT:s perspektiv är regeringen ansvarig för efterlevnaden av FN:s tortyrkonvention, oavsett hur det svenska systemet organiseras. CAT:s och andra internationella kommittéers kritik är ofta formulerad i diplomatiska ordalag, men det är kritik som når fram till regeringen och som regeringen i många fall försöker besvara. Förhoppningen framåt är att
regeringen vidarerapporterar kritik och beröm till Migrationsverket och förhoppningsvis tillskjuter resurser för bland annat kompetensstödjande åtgärder för personalen och mer tid för varje ärende. Rekommendationerna blir även ett redskap för civilsamhällets påverkansarbete framåt.

Internationella granskningar är mer tillgängliga än vad en kan tro för att ta emot vittnesmål och rapporter från enskilda, gräsrotsrörelsen, akademin, verksamma jurister, och så vidare. Kunskap om människorättskränkningar från dessa aktörer kan bidra som ett viktigt komplement till vad staten
rapporterar. Med lite tålamod för de formella ordalagen kan granskningar av internationella människorättsorgan, som CAT är ett exempel på, vara en möjlighet för enskilda eller organisationer med kunskap om asylprocessen att dela med sig av sina erfarenheter.