En framtid utan rätt till offentligt biträde

Av Joakim Lundqvist, jurist vid Folkets Advokatbyrå

Mycket av det som finns i Tidöavtalets avsnitt om brottsbekämpning och migration är sådant som man ska oroa sig för, både de enskilda förslagen och helheten. Många andra och jag själv har redan lyft fram orosmoment på annan plats och i det här numret av Artikel 14.

Det jag vill oroa mig för tillsammans med er läsare just nu handlar om att flera av förslagen pekar på ett nästan fullkomligt ointresse för politikens effekter i verkligheten.

Vi kan ta förslaget om avskaffad rätt till offentligt biträde i asylprocessen. På sid 34 i den publicerade avtalstexten skrivs det att ”Den enskildes rättigheter under asylprocessen inte ska vara mer långtgående än vad EU-rätten fordrar, innebärande att till exempel rätten till tolk, offentligt bekostat rättsligt biträde, bistånd eller ombud ska ses över”¹. EU-rätten kräver enbart att medlemsstaterna tillhandahåller ”kostnadsfritt rättsligt bistånd” vid överklagande av ett beslut att inte bevilja en skyddsstatusförklaring eller ny prövning av en asylansökan. Där finns alltså inte, som i Sverige, regler som ger rätt till offentligt biträde hos Migrationsverket.

Offentligt biträde är en person, oftast en jurist eller advokat på advokatbyrå, som företräder en asylsökande i asylprocessen genom att ge råd och information, håller kontakt med Migrationsverket eller migrationsdomstol, avger yttranden och på andra sätt bevakar den asylsökandes rätt. Merparten av mina uppdrag som verksam jurist är som offentligt biträde.

Rätten till offentligt biträde infördes under 1970-talet som en del i reformerna av rättshjälpssystemet. Tanken bakom reformen var att skydda asylsökande och andra utlänningar som riskerade utvisning ur landet, genom att säkerställa att deras asylskäl blev ordentligt utredda. Lagstiftaren såg att personer som inte behärskade svenska eller grunderna för den svenska rättsordningen hade svårt att på egen hand säkerställa att utredningarna blev tillräckligt robusta, vilket riskerade att leda till felaktiga och mycket ingripande myndighetsbeslut.

Den materia som biträdet ska hantera är omfattande och kunskapen om den är ibland större på det offentliga biträdets sida än den beslutande myndighetens.

Idag bistår offentliga biträden, om de gör sitt jobb, med att förbereda asylsökande inför muntliga utredningar, att bevaka asylsökandes rätt i den utsatta situation som är asylutredningen, att identifiera och samla in bevisning om den asylsökandes skyddsbehov och att föra en kvalificerad rättslig argumentation hos Migrationsverket eller migrationsdomstolarna.

I praktiken ställs idag mycket höga krav på juridisk kompetens för att ett offentligt biträde ska kunna
göra ett godtagbart arbete. Ett asylärende aktualiserar ofta rättsliga frågor som ska lösas genom tillämpning av svensk nationell rätt, Europarätt och folkrätt. Den materia som biträdet
ska hantera är omfattande och kunskapen om den är ibland större på det offentliga biträdets sida än den beslutande myndighetens.

Myndigheterna som agerar i den svenska asylprocessen har idag anpassat sig till att det finns biträden på de asylsökandes sida. Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolarna processleder de asylsökande ens i närheten av så mycket som skulle behövas för att de skulle kunna värja sig mot ett felaktigt utvisningsbeslut och förhoppningsvis är förklaringen till det att myndigheterna räknar med att biträdena ser till att all tillgänglig bevisning och alla argument mot avlägsnande kommer fram.

Om Tidöavtalets förslag om avskaffande av offentligt biträde i asylprocessen genomförs kommer det få kraftigt negativa effekter för asylsökande. De skulle vara helt utlämnade till beslutade myndigheter i fråga om att få information om processen, de skulle inte ha någon som självständigt från myndigheterna fredade dem från intrång i den personliga integriteten och de skulle möta betydande svårigheter att styrka sina skyddsskäl.

…för att avskaffa rätten till biträde för processen hos Migrationsverket räcker det att avskaffa en ensam paragraf i utlänningslagen.

För inblandade myndigheter skulle ett avskaffande medföra en oerhört kraftig ökning av arbetet för hanteringen av varje asylansökan eftersom myndigheten skulle behöva leda de sökande i arbetet att ordna fram bevisning. Särskilt migrationsdomstolarna kommer få ett oerhört svårt arbete när de ska försöka reda ut om ett utvisningsbeslut hos Migrationsverket faktiskt bygger på tillräckligt underlag.

Systemet med offentliga biträden har fått sätta sig i den svenska asylprocessen under flera decennier. Samtidigt finns det inga som helst legala hinder för riksdagsmajoriteten att avskaffa det: för att avskaffa rätten till biträde för processen hos Migrationsverket räcker det att avskaffa en ensam paragraf i utlänningslagen. Lagstiftningstekniskt kan förslaget genomföras innan nästa budgetproposition.

För mig är det inte helt klart om alla parter i Tidöavtalet förstår vad de olika förslagen i avtalet faktiskt skulle leda till om de genomfördes.

Samtidigt är det helt klart för mig att under flera år har respekten för utlänningsrätten undergrävts så kraftigt hos riksdagsmajoriteten att jag har svårt att se att de aktuella partierna skulle tveka att genomföra (ytterligare) illa genomtänkta reformer med kraftigt negativa effekter för asylsökande och förvaltningen som har med dem att göra.

Det kanske går att tänka sig att någonstans längs vägen mot förverkligande av alla förslagen i Tidöavtalet kommer historierna om hur asylsökande far illa att driva fram så kraftiga protester att regeringspartierna blir tvungna att backa men det framstår som osannolikt. Dels för att förslagen i sig själva verkar kraftigt förråande på samhällsklimatet, dels för att vi inte idag ser breda folkopinioner mot illabehandling av asylsökande i andra länder i vårt närområde. Grekland, Bulgarien och England är de mest förskräckande exemplen på hur rasistisk rikspolitik skapat en bred tolerans för att kränka asylsökandes rättigheter under förevändning av att det är nödvändigt för att skydda viktiga samhällsintressen.

Jag tror egentligen inte att Folkpartiet², Kristdemokraterna eller Moderaterna, till skillnad från Sverigedemokraterna, är speciellt intresserade av att vara grymma mot asylsökande bara för grymhetens skull. Jag tror däremot att de inte bryr sig om asylsökande som en grupp man behöver se som riktiga människor som lever i den riktiga verkligheten.