Tolken i asylintervjun

Kristina Gustafsson

”Det är jag som tolk som förstår den asylsökande bäst och jag kan inte tolka exakt lika till svenska”

Citatet ovan kommer från en tolk som nyligen genomgått Kammar­kollegiets auktorisationsprov för tolkar och blivit godkänd. Han kom till Sverige 2013 och började ta tolkuppdrag under 2016, i samband med att efterfrågan på hans tolkspråk eskalerade under den stora flyktinginvandringen 2014 – 2015. Sakligt och eftertänksamt berättar han om sina erfarenheter av att tolka i asylintervjuer och vad han ser som problem och utmaningar, för honom själv som tolk och personligen, för den asylsökande och för hela asylprocessen. Han är en av nio tolkar som ingår i en studie om asylintervjuer som genomförs i Sydafrika och Sverige 2020 – 2023. Studien undersöker hur asylberättelser skapas i samspelet mellan asylsökande, handläggare/beslutsfattare, tolk och ibland offentligt biträde. Att asylintervjuer är oerhört komplexa och sköra situationer är väl belagt i forskning och genom praktisk erfarenhet. Det är många skilda erfarenheter, föreställningar och förväntningar som möts i dessa intervjuer som sker inom ramen för politiskt reglerade processer. Inte minst omfattar asylintervjuer många lager av språk, allt från fackspråk, talspråk och jargong till olika former av kommunikation, att tala, att skriva, att lyssna, liksom tystnad och det outtalade.

I den här texten fokuserar jag på de akt­örer som har ansvar för den språkliga översättningen i asylintervjun när parterna inte delar språk, nämligen tolkarna. Detta gör jag genom att redogöra för intervjuerna med de nio tolkar som deltog i den svenska delstudien. Alla nio som intervjuades var utbildade och några av dem var auktoriserade rättstolkar. Sammantaget hade de 72 års erfarenheter av att tolka i asylutredningar från 1994 – 2021. Det finns ingen möjlighet att göra var och ens erfarenheter rättvisa i en kort text som denna. Varje intervju är unik och lyfter högst personliga erfaren­heter. Samtidigt finns det grund­läggande utmaningar som återkommer om än på olika sätt. Jag kommer att skildra några teman som utgör ett grundackord i deras samlade erfarenheter, som kan vara viktiga för att förstå asylintervjuer ur tolkars perspektiv. Jag börjar dock med att kort redogöra för tolkens uppgift i en asylintervju eftersom det är i rela­tion till den som tolkarnas berättelser måste förstås.

Tolkars uppgift i asylintervjun

Tolkens uppgift är att ta ansvar för den språk­liga översättningen samt för koordineringen av parternas utsagor. För att kunna tolka mellan två språk krävs att tolken behärskar både sven­ska (myndighetens språk) och målspråket, den asylsökandes språk, lika bra. Det brukar kallas att tolken ska tolka med (kursiv) ekvivalens(slut kursiv). Om en person talar komplicerat och med stort ordförråd ska den tolkas fullt ut lika väl som en person som uttrycker sig enkelt eller som använder mycket slang och jargong. Tolken måste alltså behärska ett stort antal språkliga register som också kan vara kopplade till exempelvis utbildning, kön, ålder eller kulturella föreställningar.

I det inledande citatet vill tolken emellertid förklara att all form av tolkning och översättning innebär förändring av budskap. Det betyder emellertid inte att budskap förvanskas eller att betydelser förskjuts, utan bara att de förändras när de översätts till ett annat språk. Det beror på att det som sägs inte bara är ord med en specifik mening, utan att dess mening bygger på vidare kontexter och förståelser som ligger utanför orden och som präglar både den som talar och den som tolkars förståelse av vad ordet betyder. Ju större kännedom tolken har om detta desto bättre kan han eller hon tolka det som sägs. En viktig uppgift för tolkar är därför att kontinuerligt utbilda sig, öva och förbereda sig inför tolkuppdrag. För uppdrag på Migrationsverket kan det handla om att läsa på och utbilda sig inom specifik terminologi eller landinformation samt fördjupa kunskaper om militärvetenskap, konversion, HBTQ-frågor eller andra områden som förekommer i asylutredningar.

Att koordinera handlar om att de flesta tolkar tolkar konsekutivt. De låter en part säga något och sedan tolkar de. På samma sätt låter de sedan den andra parten svara innan de tolkar. Detta sätt att tolka, till skillnad från simultantolkning som innebär att tolken tolkar samtidigt som parterna talar, gör att samtal tar längre tid och att det blir pauser för dem som talar när de ska invänta tolkningen. Koordineringen kan även innebära att tolken ibland måste göra avbrott för den som talar för att det inte ska bli för långa utsagor att tolka.

Slutligen har tolken några grund­läggande yrkes­etiska regler att följa, så kallad God Tolksed (Kammarkollegiet 2019). Enligt dessa regler ska tolken vara neutral inför det innehåll som samtalet har, opartisk i relation till de olika parterna, tolka allt som sägs i jag-form, och ha tystnadsplikt. Tolken ska alltid presentera dessa etiska regler innan samtal startar. De blir då ett kvitto på vad tolken ska göra och om tolken gör något annat ska de andra säga ifrån. Om tolken gör grova överträdelser ska det anmälas till tolkförmedlingen.

I mina intervjuer med tolkarna fördjupas kunskapen om vad uppgifterna innebär i prak­tiken och hur tolkar ständigt ställs inför dilemman och utmaningar som de måste hantera och ta ställning till under pågående tolkuppdrag.

I det följande kommer jag se närmare på tre teman:

1.    Utmaningar som handlar om den misstro tolkar möts av från de andra parterna i samtalet.
2.    Förväntningar och krav på att (kursiv) en asyl­berättelse ska vara sammanhängande och detaljerad.
3.    Smärtan i tolka människors allra svåraste händelser i livet med erfarenheter av för­följelse, död, uppbrott och övergrepp.

Att vara misstrodd

”Jag tolkar inte för Migrationsverket längre. Jag är trött på att hela tiden vara ifrågasatt.”

Tolken i det här citatet tolkar i många olika rättsliga sammanhang, men den misstro hon möter när hon tolkar på Migrationsverket beskriver hon som unik. Flera av tolkarna menar att det värsta de ställs inför när de tolkar är då biträdena blandar sig i och ifrågasätter tolkens kompetens. En tolk liknar det vid bilkörning. ”Det är som att ha en baksätesförare som hela tiden lägger sig i och det gör mig osäker”. Hon tillägger ”att beskylla tolken för ett dåligt genom­fört uppdrag kan vara ett sätt att ifrågasätta ett avslag”. Erfarenhet av att bli avbruten och ifrågasatt mitt under pågående uppdrag har samtliga av de intervjuade, även de som är högutbildade rättstolkar.

Ingen av tolkarna ifråga­sätter vikten av att säker­ställa att tolkningen går rätt till och att tolk och asylsökande förstår varandra – annars riskeras rättssäkerheten för den asylsökande. Det är därför handläggaren rutinmässigt ställer frågan till den asylsökande om han eller hon förstår tolken, i början av intervjun, under inter­vjun och efter intervjun. Frågan ställs för att säkerställa att den asylsökande och tolken talar samma språk eller dialekt och att den asylsökande har förstått. Frågan kan emellertid förstås på fler sätt. Den öppnar upp för misstro genom att den asylsökande kan tolka frågan som att om han eller hon inte har förstått det som har sagts, beror det på bristfällig tolkning. Tolkarna menar att handläggaren också borde ställa en motsvarande fråga till den asylsökande: Har du förstått mig och vad jag har frågat om? Ur tolkarnas perspektiv är det vanligt att asylsökande missar stora delar av intervjun på grund av att de inte förstår tanken bakom intervjun eller frågorna som ställs. Ett dilemma är exempelvis det faktum att frågorna i asyl­intervjun är ”framåt­syftande”. Handläggaren behöver veta vilka risker den asylsökande kan möta i framtiden om han eller hon återvänder till det land som hen har flytt ifrån. De asyl­sökande är mer inriktade på att berätta om vad de har varit med om, det som hänt bakåt och som gjorde att de lämnade sin familj och sitt land.

Det finns således många delar i intervjun som kan göra att det uppstår missförstånd, men tolkarna upplever att de ofta får skulden för missförstånd och det skapar otrygghet på flera plan. I stunden är det obehagligt att få sin kompetens ifrågasatt. I ett längre perspektiv handlar det också om risken att förlora tolkuppdrag. Tolkar har inte fasta anställningar och månadslön, utan arbetar som uppdragstagare under ofta ganska prekära arbets­förhållanden.  Detta är också en orsak till att tolken i citatet ovan inte tar uppdrag alls från Migrationsverket längre. De upphandlings­avtal som Migrationsverket hade med tolkförmedlingar under den period då jag genomförde intervjuerna ansågs undermåliga ur tolkarnas perspektiv. Att Migra­tionsverket gör så dåliga avtal ser en av tolkarna som ett tecken på att man inte bryr sig om att ha en god tolk­service. Det säger något om både inställningen till de asylsökandes rättigheter och till tolkyrkets status. I praktiken innebär dåliga avtal att de bästa tolkarna inte kommer att ta uppdrag från Migrationsverket då det finns andra myndigheter som betalar mer och ger bättre villkor.

Den sammanhängande asylberättelsen

Detta tema är komplext och kan bara summeras här. Det handlar om själva tolkningen och de förutsättningar som finns i varje enskilt möte. En av tolkarna förklarar att hennes uppdrag är att se till att ”de andra når och förstår varandra”. Som beskrevs ovan omfattar det mer än att bara översätta orden som sägs. Orden ska tolkas. En central del som återkommer i intervjuerna med tolkarna är det sammanhang som asylintervjun utgör. Jag har tidigare nämnt att handläggarens målsättning för intervjun är att den ska vara framåtsyftande. Handläggaren ska fastställa den asylsökandes identitet och framför allt om fruktan för förföljelse är välgrundad och kan utgöra asylskäl för den sökande. För att få ett bra bedömningsunderlag vill hand­läggaren få fram en sammanhållen och trovärdig berättelse, gärna detaljerad och kronologisk. Detta är en kritisk punkt då den asylsökande ofta inte är medveten om denna förväntan och av det skälet inte kan ge en sådan berättelse.

Tolkarna vittnar om att de ofta sitter och tolkar samma frågor om och om igen och att de är ställda på ett sätt som är väldigt ”svenskt”. Handläggaren vill exempelvis få fram om det finns en känsla av fruktan och frågar ”Hur kände du när du kom till insikt om…?”. Denna fråga får ofta ett väldigt konkret svar beroende på den asylsökandes situation. En tolk ger ett exempel med en ekonomisk migrant som svarar ”Jag kände enorm hunger”. Eller en asylsökande vars skäl är homosexualitet kanske svarar att han kände sig ”sexuellt upphetsad”. Men handläggaren vill veta något annat, nämligen om det fanns skäl att vara rädd. En annan svårighet är att många har upplevelser som är tabu att tala om. Flera tolkar är också kritiska till att handläggare ber om många och väldigt explicita detaljer. Det kan handla om att få exakta datum och klockslag, eller en speciell liturgi inom den kristna kyrkan. Det senare kan vara för att testa trovärdighet hos asylsökande som har konverterat och riskerar förföljelse på grund av det. Tolkarna menar att dylika frågor kan ingen svara korrekt på om man inte har förberett sig särskilt för det, eller är enormt påläst.

Kravet på att en berättelse ska vara sammanhållen är svår att uppnå. Asylintervjun kan vara första gången de talar om det som de varit med om. Allra svårast är det när den asylsökande saknar utbildning, är analfabet eller som en tolk uttrycker det av andra skäl inte ”har ett språk som fungerar för det samman­hang som intervjun utgör”. Ett par tolkar återger situa­tioner där de tolkar allt, men det är bara ”Fragment, fragment och fragment. Inget hänger ihop. Jag kanske fattar ungefär vad de vill säga, men det är inte det de har sagt. I den situationen kan jag bara tolka fragment. Det är som att måla en pointillistisk tavla som tyvärr blir obegriplig”. Två av tolkarna, som obero­ende av varandra har samstämmiga erfarenheter kring detta, funderar på hur de kan hantera obegripligheter. Den ena anser att hon kan bara återge fragmenten och sedan får handläggaren ställa frågor och hantera det. Den andra menar att hon i viss mån är skyldig att ta ansvar och försöka att ”fixa till det”. Båda refererar till uppdraget och yrkesetiken, att å ena sidan inte lägga till något utan tolka allt som sägs och inget annat och å andra sidan ha ansvar för just tolkningen och att det kan innefatta att tolken tolkar fragmenten. Den vanligaste hållningen är dock att tolken inte ska ”fixa” eftersom tolken inte vet vad den asylsökande vill säga. En tolk förklarar: ”Du ska inte fixa till för att du tror att du vet vad de menar”.

I situationer när det blir missförstånd och den asylsökande inte förstår handläggarens frågor är det inte ovanligt att den asylsökande ber tolken om hjälp. En tolk säger att den bästa hjälp han kan ge är att tolka det som den asylsökande säger. Han menar att han inte kan hjälpa på något annat sätt ”Jag vet inte deras historia eller vad de varit med om”.

Flera tolkar säger att de är kritiska och skulle önska att advokater och handläggare tog mer ansvar för att stötta den asylsökande under inter­vjun. Advokaterna genom att förbereda sin klient och ge råd ”till exempel om att de ska berätta en sammanhängande berättelse och vad det innebär”. Handläggare kunde ha mer träning i att leda samtal och kunskap om hur de ställer sina frågor så att de inte blir obegrip­liga så som i exemplen ovan.

Att tolka det allra svåraste

”Det är en fantastisk och lärorik skola att tolka på Migrationsverket. Tolkning där omfattar alla möjliga människor från hela världen, erfarenheter av stad och land, politik, språk och termer i bred bemärkelse och man måste hela tiden vara på tå för att hänga med. Samtidigt är det knepigt att konstant möta människor i svåra situationer och att ha advokater som säger att ʼtolken kan inte tolkaʼ.”

Tolken sätter här fingret på två genomgående erfarenheter av att tolka asylintervjuer; att ständigt konfronteras med människors sårbarhet genom att ta del av svåra och djupt deprimerande berättelser, och att själv bli sårbar på grund av misstron man upplever från de andra parterna i tolksituationen.

Tolkarna är motiverade därför att de kan bidra till rättssäkra intervjuer, där de andra parterna har ansvaret för att ta hand om att utveckla berättelserna. Samtidigt upplever de att de ofta själva drabbas av berättelserna och ibland blir djupt berörda. Ett sätt att upprätthålla opartiskhet kan då vara att skapa distans genom att rikta blicken mot sitt anteckningsblock. Risken är då att den asylsökande som redan är utsatt känner sig avvisad på ett negativt sätt och slutar att berätta. Vanligt är också att den asylsökande uppfattar tolkens oro och vill visa hänsyn genom att inte tynga tolken med sina bekymmer. Här menar tolkarna att handläggarna har ett stort ansvar. Om de tydligt visar att de leder samtalet och är de som tar emot berättelsen, avgränsas tolkens utrymme i intervjun och tolken blir tolk istället för samtalspartner. Många handläggare uppfattas som bristfälliga i sitt uppdrag. Ett problem är att de oftast skriver på sina datorer under samtalets gång.  Det skapar distans till den asylsökande och följden blir att tolkens (motvilliga) delaktighet i och ansvar för intervjun istället förstärks.

En tolk berättar om en situation där den asylsökande bröt ihop och grät under intervjun. Tolken kände instinktivt att hon ville ta paus, ta fram en näsduk, lägga en arm om den asylsökandes skuldror och trösta. Men enligt God Tolksed kan hon inte göra så utan att riskera att bli anmäld av uppdragsgivaren. Handläggare och advokat gjorde inget och situationen var på väg att bli outhärdlig. Precis när tolken bestämt sig för att ta det ansvar hon egentligen inte får ta, agerade handläggaren, om än taffligt, men i alla fall.

En annan dimension, vid sidan om de emotionella svårigheterna att tolka i asylintervjuer, handlar om det som är tolkens uppdrag, nämligen att kunna tolka allt som sägs. Som redan nämnts handlar det om att behärska ett brett register av språk och stilar för att kunna tolka både ”uppåt och nedåt” som en tolk uttryckte det. Vidare handlar det om att i asylintervjuer kan vad som helst komma upp och det kan därför vara svårt att förbereda sig. Samtliga tolkar vittnar om bristen på förhandsinformation om de ärenden de ska tolka. De vet egentligen inget mer än var tolkningen sker och vilket språk som gäller. Tolkarna efter­lyser därför förberedelse­material och ibland även förberedelsetid. En tolk tar militärtermer som exempel. Hon stötte på extremt komplicerad terminologi under en asylutredning, ”det var inte vanliga begrepp som överstelöjtnant och sånt utan helt andra saker”. Hon kunde då lösa det genom att anlita hjälp utifrån. Hon ringde en annan tolk som hon visste hade gjort en ordlista med översättningar på komplicerade militärtermer.

Summering
– ett uppdrag som är viktigt, men som det finns många skäl att välja bort

Genomgående beskrivs tolkyrket som mycket ensamt. Lite överraskande berättade flera av de intervjuade tolkarna att de gärna tolkade på Migrationsverket av det skälet. Migrationsverket har nämligen ofta ett ”tolkrum”, det vill säga ett väntrum där tolkarna kan vänta inför sina uppdrag. Rummen beskrivs utförligt i intervjuerna och är av varierande kvalitet beroende på var i landet tolkarna är aktiva. Ett fint tolkrum beskrevs som ett kvitto på att Migrationsverket värdesätter tolkyrket, medan ett smutsigt och trångt rum sågs som ett uttryck för det omvända. Oavsett lyftes tolkrummet fram som en unik mötesplats. En tolk berättar att även om det bara handlar om tio minuter så är det en enorm avlastning för honom att träffa en tolkkollega och byta några ord. Ensamheten bryts.

Få asylutredningar skulle kunna genom­föras om det inte fanns tolkservice. Det jag har lyft fram i den här texten ger en del att tänka på om sådant som skulle kunna förändra förutsättningarna för tolkens uppgift i asylintervjuer. Det handlar om allt från bättre upphandlingsvillkor till att ge mer stöd i form av utbildning , förberedelsetid och hand­ledning. Genom att lyssna på tolkarnas erfar­en­heter kanske den utbredda misstron mot dem kan problematiseras och även slutsatser dras om att missförstånd och feltolkningar inte alltid beror på tolkens tolkande och bristande kompetenser utan också på hur de andra parterna interagerar och tar sitt ansvar samt på de yttre förutsättningarna för det tolkade samtalet.

Lästips
God Tolksed, Kammarkollegiet 2019.

DELMIS rapport 2021:4 Tolkfunktionen i asylprocessen.

Tolkade möten. Tolkningens betydelse för rättssäkerhet och integration (2020).

UNHCR:S Handbook on interpreting in asylum interviews.