Denna text bygger på texter från FARR:s sida om Tidöpartiernas migrationspolitik.
Tidöpartierna var tydliga med att de ville se ett regelverk där det inte ska krävas brottslighet eller misstanke om brottslighet för att neka eller återkalla uppehållstillstånd och för att avvisa personer från inresa till Sverige. Den 21 november 2023 meddelade regeringen att en utredning hade tillsatts för att fler ska kunna avlägsnas ur landet på grund av “brister i levnadssätt”. Utredningen fick i uppdrag att föreslå hur det ska bli möjligt att neka och återkalla uppehållstillstånd och avvisa personer på grund av brister i deras levnadssätt eller av andra skäl. I dag finns vandelskrav i annan lagstiftning såsom i medborgarskapslagstiftningen (“hederligt levnadssätt”) och för permanenta uppehållstillstånd (“levnadssätt”, se 5 kap. 7 § utlänningslagen), men inte som skäl mot inresa eller uppehållstillstånd.
Utredningens förslag på vandelskrav för beviljande eller återkallande av uppehållstillstånd ska inte gälla tillstånd på grund av skyddsbehov eller stark familjeanknytning. Det är framför allt personer som söker uppehållstillstånd eller förlängning på grund av arbete, studier eller ömmande omständigheter och deras familjer som kommer att beröras av de föreslagna vandelskraven. Det krav på levnadssätt som redan finns för att få permanent uppehållstillstånd gäller dock även flyktingar och nära anhöriga. Utredningen föreslår att begreppet “levnadssätt” ska bytas ut mot “vandel” i paragraferna om permanent uppehållstillstånd och medborgarskap, med samma tolkning som i de nya kraven för inresa och uppehållstillstånd.
Utredningen presenterades den 1 april 2025 och innehåller följande förslag:
Begreppet vandel och en bredare vandelsprövning återinförs i utlänningslagen
Utredningen anser att det behövs ett vandelsbegrepp för att “ta sikte på även andra aspekter än brottslighet” och föreslår en definition i utlänningslagen där vandel ska syfta på “att en utlänning lever på ett hederligt och skötsamt sätt, och därmed följer gällande författningar samt i Sverige verkställbara avgöranden och andra beslut av domstolar och myndigheter”. Vandelskravet föreslås gälla vid beslut om en person får resa in i Sverige. “Bristande vandel” ska även vägas in i beslut om att bevilja eller återkalla uppehållstillstånd.
Utökade möjligheter att avvisa en utlänning på grund av bristande vandel
En utlänning som inte är EES-medborgare eller har en familjemedlem som är EES-medborgare ska enligt förslaget kunna nekas inresa i Sverige på grund av det föreslagna vandelskravet.
En generell uppgiftsskyldighet i utlänningslagen gentemot Migrationsverket
Flera myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan, IVO, Kronofogden, Skatteverket, kommuner, a-kassor och samtliga högskolor skulle enligt förslaget ha skyldighet att på begäran lämna ut uppgifter till Migrationsverket om informationen behövs för att fatta beslut om uppehållstillstånd eller avvisning.
Återkallande av uppehållstillstånd
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska kunna återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre är uppfyllda. I dag får ett sådant tillstånd normalt behållas tills giltighetstiden löper ut och det blir aktuellt att ansöka om förlängning.
Vissa uppehållstillstånd, däribland även för anhöriga, ska vägras (i stället för får vägras) om felaktiga uppgifter lämnats. Återkallelse kan också ske om felaktiga uppgifter som är av betydelse för tillståndet har lämnats av någon annan än den sökande, till exempel av en familjemedlem.
De nuvarande tidsgränserna för återkallelse, som har gjort det svårare att återkalla uppehållstillstånd efter ett visst antal år, tas bort. Dessutom föreslås att nuvarande formulering om att hänsyn ska tas till personens levnadsomständigheter vid återkallelse av uppehållstillstånd ersätts med att hänsyn i stället ska tas till personens etablering i Sverige.
Faktorer som påverkar vandelsprövningen
Ett återkommande resonemang i utredningen är att svenska lagar och regler bygger på “grundläggande svenska värderingar och handlingssätt”. Att utlänningen följer givna regler är därmed ett tecken på respekt för de grundläggande svenska värderingarna och en objektiv grund för bedömning av vandeln (ex. sid 298). På andra ställen nämns laglydighet, skötsamhet och respekt för värderingarna som separata element: “Det är av avgörande vikt att utlänningar i Sverige följer lagar och andra författningar, lever på ett skötsamt och hederligt sätt samt respekterar grundläggande svenska värderingar och levnadssätt” (ex sid 293).
Utöver den föreslagna vandelsdefinitionen om hederligt och skötsamt leverne anser utredaren att det inte är aktuellt att “reglera i detalj”, alltså ge tydliga avgränsningar för vad som kan anses utgöra bristande vandel nu eller i framtiden. Istället föreslås att det ska lämnas över till domstolarna att besluta om den konkreta innebörden av vandel. Utredningen nämner ändå några exempel på bristande vandel för att ge domstolarna “en viss ledning” vad som ska beaktas vid vandelsprövningar. Det som bland annat nämns är:
Ovilja att betala skulder samt bristande regelefterlevnad
Enligt utredningen ska detta till exempel handla om fall där en person inte dömts för brott men fått ett återkrav för att ha lämnat oriktiga uppgifter vid ansökan om förmån eller ersättning. Skulder som kan anses bero på en “ovilja att göra rätt för sig” anges också som exempel. Sådana skulder kan vara obetalda skatter, fakturor, böter eller underhållsbidrag.
Farligt eller grovt störande beteende på grund av missbruk
Enligt utredningen rör sig detta om upprepade fall av ordningsstörande som grundar sig i missbruk. Att missbruk omskrivs som en individuell brist snarare än en sjukdom där personer har rätt till vård har lett till stark kritik från beroendevården. Utifrån denna kritik framhöll utredaren att enskilda ska erbjudas vård för sitt missbruk men att ovilja att genomgå en behandling eller ta emot vård ändå ska anses som ett uttryck för bristande vandel.
Att anses utgöra ett säkerhetshot
Om en person anses utgöra ett säkerhetshot (eller säkerhetsrisk) ska beslutande myndigheter tillmäta detta särskild betydelse i vandelsprövningen. Det kan handla om samröre med kriminella, kriminella nätverk, terroristorganisationer, extremistiska rörelser eller enstaka extremister. Med samröre avses till exempel att det finns kriminella eller extremister bland familjemedlemmar eller vänner, eller att man i övrigt har samröre med sådana personer. Enligt utredningen ska det faktum att ett sådant samröre finns dock inte nödvändigtvis innebära att en person utgör en säkerhetsrisk.
Andra skötsamhetsbrister, t.ex.att inte kunna förklara hur man försörjer sig
Sådana skötsamhetsbrister ska kunna anses som ett tecken på bristande vandel, då det enligt utredningen därmed finns anledning att misstänka att det rör sig om försörjning “på asocialt sätt”. Även omständigheter såsom utfärdade kontaktförbud eller vistelseförbud omnämns som relevanta att väga in.
Yttranden kan också vara bristande vandel
Av vandelsutredningens pressträff och regeringens pressmeddelande framgick att även yttranden kan inkluderas i vandelsbegreppet och leda till utvisning. Det skulle kunna vara yttranden som “hotar grundläggande svenska demokratiska värden, är systemhotande eller hotar den offentliga förvaltningens legitimitet”. Utredningen föreslår dock att endast yttranden som är straffbara (och straffbara även för svenska medborgare) ska kunna anses som bristande vandel. Exempel på straffbara yttranden är olaga hot, uppvigling till brott, hets mot folkgrupp, förtal och övergrepp i rättssak. Att inkludera yttranden som inte är kriminaliserade skulle enligt utredningstexten inskränka yttrandefriheten för vissa kategorier. Ändå verkade detta föreslås/antydas som förslag på pressträffen.
Dubbla budskap från regeringen
Vandelsutredningen, liksom flera andra åtgärder, präglas av en ambition att fler tillstånd ska återkallas och fler utvisningar ske – en ambition som närmast blivit ett självändamål. När förslagen om utvisning på grund av bristande vandel först presenterades väckte uttrycket vandel mycket debatt, dels för att det ansågs gammaldags och otidsenligt, dels för att regeringen förespråkade en särskild begränsning av yttrandefriheten för personer som inte har svenskt medborgarskap. Det är välkommet att utredningen har sagt ifrån att endast yttranden som är kriminaliserade ska klassas som bristande vandel och att yttrandefriheten ska gälla lika för alla. När oron för icke-medborgares yttrandefrihet togs upp av journalister vid presskonferensen där utredningen presenterats valde migrationsministern dock inte att lugna farhågorna. Istället lyfte han fram att ett yttrande kan bedömas som “hot mot säkerheten” beroende på sammanhanget och konsekvenserna. På en direkt fråga om icke-medborgare måste vakta sin tunga svarade utredaren “Ja, det skulle vara mitt råd till dem, vakta tungan!”. Kritiken mot regeringens dubbla budskap har inte låtit vänta på sig. Bland andra har Journalistförbundet, som är remissinstans, påpekat att det är svårt att veta vad remissinstanserna faktiskt ska ge sina synpunkter på när regeringens pressmeddelande ger andra indikationer om vad som gäller för vissa yttranden än vad utredningen gör.
Enligt utredningen ska yttranden “som utgångspunkt” vara straffbara enligt nu gällande lagstiftning för att ses som bristande vandel. Formuleringen “som utgångspunkt” öppnar för att tolkningen skulle kunna vidgas. Men även om tolkningen står fast, och endast straffbara yttranden berörs, så är det problematiskt att åsiktsyttringar kan vägas in vid en prövning om uppehållstillstånd ska nekas, återkallas eller om någon kan avvisas. Enligt utredningen ska samma regler för yttranden gälla som för medborgare. Skillnaden kvarstår att medborgare inte kan drabbas av sådana straff.
Riksdagen har även beslutat om en ny lag från och med 2 juli 2025 där förolämpning av tjänsteman ska klassas som ett brott. Lagförslaget har kritiserats för att vara vagt formulerat och för att det är svårt att veta var gränsen går mellan kritik, upprördhet och förolämpning gentemot en tjänsteman. Utredaren skriver att det är viktigt att ge begreppet vandel en så tydlig definition som möjligt för att prövningar ska kunna ske på ett rättssäkert och förutsägbart sätt. Samtidigt föreslår utredningen en oerhört vag definition av vandel. Definitionen tycks handla om regelefterlevnad, men sammanblandningen med “respekt för svenska värderingar” gör definitionen av begreppet oklar.
Vaga begrepp hotar rättssäkerheten
Flera andra återkommande formuleringar i utredningen är också de anmärkningsvärt vaga. Vad innebär “samröre” med kriminella nätverk i praktiken? Vad avses med idén om “att rätta sig efter grundläggande svenska värderingar och handlingssätt”, nu och i framtiden? Vilka yttranden kommer anses “i sitt sammanhang hota ordning och säkerhet”? Vi vet att både LVU-kampanjen och uttalanden på palestinademonstrationer tagits som exempel av regeringen tidigare. Räknas det som att hota säkerhet och ordning om man delar ett inlägg som kritiserar socialtjänsten? Är det att delta i en demonstration där slagord ropas som regeringen anser skada Sveriges säkerhet, eller att fel flaggor förekommer i demonstrationståget? Hur blir det med aktioner mot förvarstagande och deportationer? Noterbart är också att utredningen själv skriver att begreppet “kriminella nätverk” saknar en tydlig definition i svensk lag.
Risken för självcensur och begränsningar av i en demokrati legitima åsiktsyttringar är överhängande när de rättsliga konsekvenserna för någons agerande kan bli så stora som vid ett nekat eller återkallat uppehållstillstånd. Detta riskerar i praktiken att tysta en stor grupp människors röster – röster som behövs för en samhällsutveckling där människor med olika bakgrunder jämlikt tillåts bidra till den politiska debatten och tillsammans garantera en verklighetsförankrad politik.
Att utredningen föreslår att det ska lämnas över till domstolarna att besluta om konkret innebörd av god eller bristande vandel gör det bara mer otydligt var gränserna faktiskt kommer att dras, idag och i en framtida politisk kontext. Bland andra Civil Rights Defenders har påpekat att förslaget inte kan anses rättssäkert utifrån att lagtext måste vara förutsägbar och tydligt formulerad för att enskilda ska ha en chans att kunna följa lagen. Det gäller inte minst vid så inskränkande konsekvenser som utvisning innebär. Migrationsverket och migrationsdomstolarna är inga straffrättsliga instanser, ändå uppdras de nu att ta ställning till sådant som enskilda yttrandens straffbarhet, vilket riskerar att leda till ännu mer godtycke.
Signalpolitik, familjer och grundläggande rättigheter
Utöver de frågor om förutsebarhet och proportionalitet som vandelsutredningen väcker kan det vaga och smått alarmistiska språket som användes under presskonferensen också anses visa på vikten av signalpolitik för Tidöregeringen – inte minst gentemot sina egna väljare. Det är dock viktigt att komma ihåg att de ramar som Sveriges grundlagar och internationella åtaganden sätter för nationell lagstiftning inte går att välja att bortse från. Samtliga förslag måste förhålla sig till dessa.
Återkallanden av olika skäl riskerar att orsaka familjesplittring och få allvarliga konsekvenser för barn. Vandelsutredningen uppmärksammar detta och går igenom flera artiklar i bland annat FN:s barnkonvention, som är centrala vid beslut om avlägsnanden som berör barn. Dessa åtaganden måste respekteras oavsett vad en beslutsfattare kommer fram till gällande vandel i ett enskilt fall, om utredningens förslag blir verklighet. Förutom barnkonventionens grundprinciper, varav principen om barnets bästa är en (artikel 3), uttrycks barnets rätt till sina föräldrar i en rad artiklar. Bland annat i artikel 7 om barnets rätt att, så långt det är möjligt, omvårdas av sina föräldrar och artikel 9 om statens skyldighet att säkerställa att barn inte skiljs från sina föräldrar. Artikel 16 om rätten till respekt för privat- och familjelivet stadgar är också relevant.
Även Europakonventionen har paragrafer som ska skydda privatliv och familjeliv och som beslutsfattare är skyldiga att respektera. Men tolkningen av de bindande konventionerna är under ständig förhandling i beslutsfattandet. Det kommer att bli en utmaning att ta strid för rättigheterna för ombuden, civilsamhället och inte minst för individerna vars liv i Sverige ifrågasätts.
Ökad otrygghet och andra samhälleliga konsekvenser
Livsutrymmet för människor som rasifieras i Sverige har krympt stadigt med Tidöregeringens alla lagstiftningsärenden. Det minskar ytterligare genom den otrygghet och stress som kommer att uppstå när tillfälliga tillstånd omprövas vartannat år eller återtas under tillståndets giltighetstid på grund av vandelsanmärkningar. Flera svenska myndigheter än hitintills kommer att ha en laglig skyldighet att regelbundet förse Migrationsverket med uppgifter om enskildas vandel och därmed bryta den sekretess som normalt gäller. Migrationsverket kommer även fortsättningsvis också att ta emot upplysningar från allmänheten, vilket lätt kan leda till ökad polarisering och ett angiverisamhälle.
När regeringen och Sverigedemokraterna signalerar ett paradigmskifte i migrationspolitiken och överöser systemet med en stor mängd utredningar, lagförslag och lagändringar ligger det nära till hands att de politiska signalerna går före lagstiftningen och därmed präglar tolkningen av de befintliga lagarna. Vi har redan sett att Migrationsverket kan hitta nya skäl till utvisning som inte nämnts tidigare i ärenden om förlängning eller medborgarskap. Med ständigt nya möjligheter att ifrågasätta asylsökande och invandrare kan uppfinningsrikedomen för att ge avslag öka. Samtidigt ökar otryggheten för alla som sökt sig hit. Dessutom riskerar regeringens signaler om vandelsutredningen att minska tilliten och möjligheten att delta i samhällsdebatten.
Gå gärna in på FARR:s sida om Tidöpartiernas migrationspolitik. Sidan uppdateras kontinuerligt och innehåller fakta, analyser och motstånd – för rättssäkerhet och humanitet.
