Är vi där? Dagen när “alla alltid har varit emot” det pågående folkmordet i Gaza?1 Den inflytelserika mediepersonligheten på högerkanten Piers Morgan, som troget stått på Israels sida, sa sig nyligen kapitulera inför det faktum att Israel svälter den palestinska befolkningen i Gaza. Han konstaterade också att Israel inte verkar ha något intresse av att sluta dödandet – det finns till och med israeliska politiker som öppet talar om folkmord.2 I det storpolitiska sammanhanget hotar Israels allierade Frankrike, genom president Emanuel Macron, med riktade sanktioner mot sådana ledande israeliska politiker.3 Så även den brittiska regeringen tillsammans med Australien, Kanada, Nya Zeeland och Norge.4 Tyskland, som under hela händelseförloppet fortsatt att leverera vapen till Israel, har sagt att fortsatta leveranser kan villkoras av den humanitära situationen i Gaza.5
Även i Sverige ser vi samma tendens. Maria Malmer Stenergard har återkommande använt adjektivet ”oacceptabelt” för att beskriva (delar av) Israels agerande. Utrikesministern har uttalat sig på detta sätt i media, men också i mer specialiserade sammanhang, såsom på Utrikesdepartementets Folkrättsdag den 27 maj i år. Då sa Malmer Stenergard bland annat att ”det är oacceptabelt att Israel under mer än två månader inte släppte in något humanitärt stöd till civilbefolkningen och att den hjälp som nu når fram är fullständigt otillräcklig”. Hon sa även: ”Israels regerings utökade militära offensiv med omfattande tvångsförflyttningar av civilbefolkningen är oacceptabel.”6 Detta är något helt nytt. Just adjektiv som beskriver folkrättsenligheten i Israels agerande har helt saknats i den svenska regeringens uttalanden fram tills nu.
Jag vill med denna korta kommentar inte göra den uppenbara poängen att detta är bra men att det kommer för sent. Jag vill istället säga något mer övergripande om det sätt på vilket regeringens hantering av folkrätten sedan den 7 oktober inte bara varit farligt saktfärdig men också systematiskt ansvarslös.
I en intervju i Mellanösterpodden, som publicerades den 30 april i år, talar Israels ambassadör till Sverige, Ziv Nevo-Kulman, om hur relationerna förändrades när Sverige erkände Palestina år 2014, men också om att man därefter lappade ihop dem genom att fokusera på ”mjuka frågor” som förenar dessa båda länder. Efter den 7 oktober var inte detta längre möjligt. Det fanns inte längre någon väg runt ”de tuffa frågorna”. Nevo-Kulman berömmer ändå den svenska regeringen för att man har förmått upprätthålla goda relationer med Israel under denna tid. Han nämner särskilt tre ministerbesök i Israel och att Sverige förstår ”komplexiteten i situationen”, något han säger märks i uttalanden från svensk sida. Detta är uttalanden, fortsätter Nevo-Kulman, som konsekvent uttrycker Israels rätt att försvara sig, men att ett sådant försvar måste ske inom den humanitära rättens gränser. Nevo-Kulman tillägger: ”vilket vi också gör.”7
Jag vill ta fasta på närvaron men samtidigt frånvaron av folkrätten i det sätt på vilket ambassadör Nevo-Kulman beskriver den goda relationen mellan Israel och Sverige. Folkrätten är uppenbarligen en viktig del i hur Sverige har kommunicerat med Israel före såväl som efter den 7 oktober. Tillägget ”vilket vi också gör” visar att det har gjorts på ett sätt som har bevarat tolkningsföreträdet kring vilka adjektiv som ska användas för att beskriva Israels agerande hos den stat Nevo-Kulman representerar.
Men detta argument börjar bli ganska gammalt nu. Redan kort efter nyår 2024 skrev jag tillsammans med fjorton folkrättsakademiker vid fem olika universitet och högskolor ett öppet brev till dåvarande utrikesminister Tobias Billström. I brevet försökte vi dra slutsatser av den formulering som regeringen hade upprepat under hela hösten och som återkommer i Nevo-Kulmans positiva ”recension” mer än ett och ett halvt år senare: att Israel har en ”rätt till självförsvar inom folkrätten.”8
Vi försökte säga att det inte ens är självklart att Israel har en sån rätt till självförsvar, men om man ändå följer det tankespåret, så har det inte bara legitimerande utan också begränsande konsekvenser. Dessa begränsningar kommer inte enbart från den humanitära rätt som Israels ambassadör pekar på, utan kanske främst genom självförsvarsrättens egna begränsningar i form av nödvändighet och proportionalitet. Vi konstaterade redan efter några månaders krigföring att Israels självförsvar går utöver dessa krav. Självförsvaret företas därför inte längre ”inom folkrätten” på det sätt Billström och Sveriges regering verkar kräva. Felet är alltså inte nödvändigtvis att regeringen kommer med felaktiga uttalanden om folkrätten, utan att folkrätten inte ”aktiveras” i förhållande till det som sker i Gaza. Problemet är avsaknaden av fördömande adjektiv.
Det kanske kan verka petigt, och man kan ju tycka att var och en får dra sina egna slutsatser, men nu är det så att folkrätten ger Billström, Malmer Stenergard och Sveriges regering ett särskilt ansvar. Folkrätten är ett decentraliserat system såväl i ansvarsutkrävande som i rättsbildning och om stater ägnar sig åt icke-förpliktigande allmänna uttalanden om rättens innehåll, snarare än att axla detta ansvar, så har detta stora konsekvenser. Man kan få intrycket av att regeringen är okunnig om detta, men så är naturligtvis inte fallet. Det finns om inte annat kunniga folkrättsliga rådgivare på utrikesdepartementet som står i ständig dialog med regeringen om deras uttalanden. Mer troligt är det fråga om ett strategiskt beteende som enbart de innersta kretsarna kan veta anledningarna till.
Felet är alltså inte nödvändigtvis att regeringen kommer med felaktiga uttalanden om folkrätten, utan att folk rätten inte ”aktiveras” i förhållande till det som sker i Gaza.
Låt mig peka på en annan trend som har tagit regeringen till en plats där den både är närvarande och frånvarande i frågor om folkrätten. En plats där det är möjligt att prata om folkrättens betydelse, men samtidigt utan att behöva kritisera Israel.
Regeringen har tagits dit inte så mycket av egen vilja, utan genom att journalister och allmänhet har ställt motfrågor. När regeringen säger att folkrätten är viktig har motfrågan kommit: ”Men bryter inte Israel mot folkrätten genom sitt agerande?” Svaret på denna motfråga har under mer än ett och ett halvt års tid varit undfallande. Utöver de humanitära frågor som regeringen nu pratar om som oacceptabelt agerande från Israels sida, är regeringens svar fortfarande undfallande. Trots att anklagelserna har fått allt större tyngd och blivit av allt allvarligare grad, blir svaret att det är något som rättsliga instanser får avgöra.
Detta är en gynnsam linje för regeringen. Genom att peka i riktning mot pågående arbete i internationella domstolar kan man säga att man står bakom folkrättens innehåll men också dess institutioner. Samtidigt undgår man att själv ta ansvar för dess inriktning och förverkligande. Jag vet inte om detta är en strategi, men det är detta jag avser med att regeringens agerande har varit systematiskt ansvarslöst.
Jag ska inte fördjupa mig i alla skäl som kan anges mot en sådan hållning. Min kollega på Stockholms universitet Pål Wrange har redan gjort det på sin blogg. Wrange listar inte mindre än åtta anledningar till varför regeringens inställning ” är inte bara folkrättsligt utan också politiskt helt ohållbar”. Denna slutsats bottnar inte enbart i teoretiska överväganden utan i de fjorton år som Wrange arbetat som folkrättslig rådgivare på Utrikesdepartementet. Wrange uttalar dessutom att han inte känner igen ”denna underliga policy” och påtalar att den tycks ha växt fram specifikt för att hantera frågan om folkrätten och Gaza.9
Låt oss avsluta på Utrikesdepartementets folkrättsdag den 27 maj i år. Det förväntas kanske vid ett sådant tillfälle att utrikesministern uttalar sig om folkrättens betydelse för Sverige och för världen. Det gjorde också Malmer Stenergard. Samtidigt har regeringen själv sedan den 7 oktober 2023 visat oss att Malmer Stenergards uttalande den 27 maj i år om att ”konsekvent stå upp för folkrätten”10, är en tom politik. Malmer Stenergard säger det i någon mån själv när hon uttalar att ”Folkrätten kan inte ensamt förebygga konflikter. Men den ger ett ramverk för fredlig konfliktlösning, ansvarsutkrävande och gottgörelse.” Det hon inte svarar på, varken här eller någon annanstans: Ett ramverk för vem, och av vem?
För i internationell politik finns inga garantier. Folkrätten kan lika gärna vara ett verktyg för förtryckaren som den förtryckte. I Palestina och på många andra ställen i världen visar historien att det förra oftare är fallet än det senare. Vilken betydelse detta ”ramverk” ska ha på platser som Gaza avgörs av dess privilegierade aktörer. Det avgörs av stater som Sverige. Maria Malmer Stenergard talar i maj 2025 på utrikesdepartementets folkrättsdag om vikten av att ”konsekvent stå upp för folkrätten”. Det är svårt att inte dra slutsatsen att detta är en tom politik och att Malmer Stenergard kommer med tomma ord. I en text publicerad redan i november 2023 skriver den palestinska folkrättaren Ata R. Hindi apropå Gaza att ”folkrätten är död”.11
Så, vem dödade folkrätten?
- Formuleringen är Omar El Akkads i boken som också bär titeln One day, everyone will have always been against this, Canongate Books, 2025. ↩︎
- Se https://www.youtube.com/watch?v=dC-Pkj6O5EI ↩︎
- Se https://www.aljazeera.com/news/2025/5/30/macron-threatens-sanctions-on-israelis-over-gaza-aid-crisis ↩︎
- https://www.gov.uk/government/news/uk-and-partners-unite-to-sanction-ministers-inciting-west-bank-violence ↩︎
- https://www.reuters.com/world/europe/german-minister-says-future-arms-deliveries-israel-depend-gaza-situation-2025-05-30/ ↩︎
- Anförande av utrikesminister Maria Malmer Stenergard på UD:s folkrättsdag – Regeringen.se ↩︎
- Israels ambassadör Ziv Nevo-Kulman: ” It’s also a religious conflict” – Mellanösternpodden | Lyssna här | Poddtoppen.se ↩︎
- https://www.dagensjuridik.se/debatt/oppet-brev-till-tobias-billstrom-om-7-oktober-och-ratten-till-sjalvforsvar-inom-folkratten/ ↩︎
- https://palwrange.blogspot.com/2025/05/varfor-den-svenska-regeringen-inte-gjort.html ↩︎
- https://www.regeringen.se/tal/2025/05/anforande-av-utrikesminister-maria-malmer-stenergard-pa-uds-folkrattsdag/ ↩︎
- Ata R. Hindi, 2023, Third World Approaches to International Law Review: https://twailr.com/international-law-is-dead/ ↩︎
