Text av Olga Demiankova som studerar bildjournalistik på Nordens Fotoskola Biskops Arnö.
”Sverige har varit en av de starkaste rösterna i EU för att stödja den demokratiska rörelsen i Belarus och införa sanktioner. Hur kan detta förenas med att utvisa människor som flytt samma förtryck? En sådan politik riskerar att undergräva Sveriges trovärdighet på den internationella arenan.” Ett sådant uttalande gjordes vid den sista riksdagsdebatten den 13 december 2024. Migrationsverket fortsätter att systematiskt neka politisk asyl till flyktingar från Belarus. Kanstantsin Siarohin och hans familj är ett av de mest kända exemplen på när Migrationsverket gör uppenbara misstag som kan få fatala konsekvenser.
Belarus brukar beskrivas som den sista diktaturen i Europa. Ett litet land mitt i Europa som en gång var utkanten av ett enormt imperium och blev självständigt först 1991. Vid det första presidentvalet i det nya landet 1994 kom Alexander Lukasjenka till makten. År 2025 är Lukasjenka fortfarande president i Belarus.
2020 var en chock för Lukasjenkas regim, vars konsekvenser fortfarande ger återverkningar. I augusti 2020 hölls det sjätte presidentvalet i Belarus. Enligt de officiella resultaten fick Lukasjenka 80 procent av rösterna. Många observatörer fann dock ett stort antal felaktigheter vid vallokalerna runt om i landet, och opinionsundersökningar visade att oppositionskandidaten Svjatlana Tsichanouskaja vann med en betydande marginal. Efter att valresultatet tillkännagivits utbröt massprotester över hela landet. Enligt vissa uppskattningar gick upp till 500 000 människor ut på gatorna bara i huvudstaden Minsk. De fredliga demonstranterna över hela landet var cirka en miljon människor. Med tanke på att Belarus befolkning är drygt nio miljoner människor är sådana siffror verkligen imponerande. Människorna krävde att valresultatet skulle ogiltigförklaras och att Lukasjenka skulle avgå från presidentposten. Den fredliga protesten slogs ned med en brutalitet som saknar motstycke. Hundratals människor arresterades, misshandlades och torterades på polisstationer.
Presidentkandidaten Tsichanouskaja tvingades lämna Belarus och ett massförtryck av demonstranter inleddes i landet. Under 2020—2022 lämnade omkring 172 000 personer Belarus för EU-länderna.
De flesta av de belarusiska flyktingarna begav sig till grannländerna Polen och Litauen. Antalet belarusier som sökt asyl i Sverige är ganska litet. Enligt Migrationsverket sökte 130 personer asyl i Sverige under 2022 och 111 personer under 2023. Samtidigt är andelen belarusier som fått avslag på sin asylansökan mer än 95 procent. Hur kunde detta ske?
Vid en riksdagsdebatt den 13 december 2024 kritiserades främst Migrationsverkets hantering av asylsökande från Belarus och den höga andelen avslag. Trots det aktiva stödet till den demokratiska rörelsen i Belarus fortsätter Sverige att systematiskt neka belarusier asyl.
Riksdagsledamoten Carina Ödebrink (S) uttalade följande:
Migrationsverket har systematiskt utvisat belarusier de senaste åren, vilket har kritiserats av Sveriges belarusier, flertalet fackliga organisationer, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter och andra civilsamhällesorganisationer.
Enligt Carina Ödebrink reviderade Migrationsverket landinformationen om landet Belarus så sent som i februari 2024. Den tidigare informationen var utformad före händelserna 2020 och innehöll inte uppdaterad information om den verkliga situationen i landet. Migrationsverket hade dessförinnan inte tagit hänsyn till den försämrade situationen med ökad repression och ökat förtryck av befolkningen, vilket hade lett till att beslut fattats på felaktiga grunder. Ändringen av landinformationen har dock tagit tid att implementera. Ärenden som avgjordes innan landinformationen uppdaterades och som skickas vidare till migrationsdomstolarna fortsätter att bedömas utifrån den föråldrade informationen. Kritiken mot myndigheten för hanteringen ledde till att Migrationsverket under hösten förra året skulle göra en genomgång av de ärenden som rör Belarus.
Ett av de mest uppmärksammade fallen är det som rör Kanstantsin Siarohin och hans familj. Under valkampanjen 2020 samarbetade Kanstansin med oppositionskandidaten Svjatlana Tsichanouskajas stab. Han var kameraman och reste runt i landet tillsammans med Svjatlanas make, bloggaren Siarhej Tsichanouski. De intervjuade vanliga belarusier och visade på sin YouTube-kanal ”Country for Life” hur människor i landet verkligen lever och vilka svårigheter befolkningen står inför. Det som Siarhej Tsichanouski och hans team berättade om överensstämde inte alls med den vackra bild av stabilitet och välstånd som spreds av den statliga televisionen och i massmedierna.
Under ett av de officiella evenemangen våren 2020 arresterades bloggaren Siarhej Tsichanouski och medlemmar av hans filmteam. Kanstansin hade turen att komma undan vid det tillfället. För närvarande avtjänar Siarhej Tsichanouski ett fängelsetraff på 19,5 år i ett belarusiskt fängelse, och även medlemmarna i hans team har dömts till fängelsestraff. Kanstantsin Siarohin gömde sig länge i Belarus, och 2021 lyckades han åka utomlands med sin familj. Nu bor Kanstantsin, hans fru Ksenia och deras två små söner, 7 och 2,5 år gamla, i Sverige. I mitten av december fick de det tredje avslaget från migrationsdomstolen på sin ansökan om politisk asyl. Det nya beslutet innebär att de måste lämna Sverige. Det råder ingen tvekan om att Kanstantsin kommer att dömas till ett långt fängelsestraff när han korsar gränsen till Belarus. Ändå ska han utvisas eftersom Migrationsverkets uppdaterade landinformation inte gäller för tidigare inlämnade ärenden.
Svenska medier som DN, Sveriges Radio och Sydöstran har skrivit om hans fall flera gånger. Människorättsaktivisten och författaren Martin Uggla kommenterar Migrationsverkets agerande:
Migrationsverkets handläggare stödjer sig i första hand mot särskilt upprättade dokument (”Landinformation”) där asylsökandes risksituation analyseras. Dokumentet uppdaterades i februari 2024 efter att Migrationsverket kritiserats för att ha en felaktig bild av riskerna. Nu innehåller det i huvudsak en korrekt bedömning av situationen, men det verkar som om många fall har avgjorts utan att Migrationsverket har tagit hänsyn till det nya dokumentet. Efter händelsen i augusti 2024 lovade Migrationsverket att gå igenom alla aktuella fall som rör Belarus, men jag har inte hört något om vad de har kommit fram till. Själva instruktionen uppdaterades alltså redan i februari 2024, så det borde ha förhindrat utvisningen om det hade tillämpats korrekt.
I augusti 2024 utvisades en belarusisk medborgare och hans mor från Sverige. Mannen frihetsberövades av de belarusiska myndigheterna när han passerade gränsen. Detta rapporterade Sveriges Radio om i artikeln “Nekades asyl i Sverige – uppges ha gripits vid gränsen till Belarus” (2024-08-28). Fallet ledde till en ny våg av kritik mot Migrationsverket.
Ansvariga inom Migrationsverket måste skaffa sig bättre kunskap om hur hoten för asylsökande ser ut, till exempel att det finns ett stort godtycke hos belarusiska myndigheter och att människor kan riskera fängelsestraff även om det inte finns någon offentlig efterlysning av dem eller har inletts ett konkret brottmål. Alla belarusier som protesterat mot regimen under och efter 2020 riskerar repression vid ett återvändande till Belarus, det måste Migrationsverket och ansvariga politiker förstå, säger Martin Uggla.
Kanstantsin Siarohins fall sticker ut eftersom hans engagemang i oppositionsrörelsen och deltagande i valkampanjen är lätta att bevisa. Det finns tillräckligt med information om honom i det offentliga rummet, inklusive foton med Siarhej Tsichanouski tagna vid just den händelse då Siarhej och medlemmar av hans team arresterades. Men inte ens sådana uppenbara bevis påverkade Migrationsverkets slutliga beslut. Hur är det då med de flyktingar vars fall inte är lika uppenbara, men vars risker är lika stora? En fråga som också ställs av människorättsaktivister och politiker.
Efter fallet i augusti med den utvisade mannen och hans mor publicerade människorättsorganisationen Östgruppen följande uttalande på sin hemsida.
“Sverige som politiskt stödjer den belarusiska demokratirörelsen och tydligt fördömer den omfattande repressionen i landet fortsätter parallellt att avvisa belarusiska oppositionella. Det är både chockerande, grymt och skamligt. Migrationsverkets orimliga och rättsosäkra slutsatser om belarusiers asylskäl omprövas inte trots att Östgruppen och andra med insyn i den belarusiska repressionens natur upprepade gånger har slagit larm.”
Den 26 januari 2025 hålls nästa presidentval i Belarus. Aleksandr Lukasjenka har ställt upp som kandidat. Nästan ingen tvivlar på att han kommer att lyckas behålla makten och bli president för sjunde gången i rad. Vad som kommer att hända efter valet är svårt att förutse. Men det är omöjligt att förvänta sig en normalisering av den politiska situationen i Belarus under de kommande åren.
I december förra året kom Migrationsöverdomstolens beslut att inte ge något prövningstillstånd för Kanstantsins ärende. Kanstantsin och hans hustru bestämde sig dock för att fortsätta kämpa för sin rätt till ett tryggt liv och en lycklig framtid för familjen. Ärendet ligger just nu på nytt hos Migrationsverket för prövning av nya omständigheter som inte tidigare prövats. Kanske kommer deras exempel att bli ett prejudikat som kan förändra den nuvarande situationen med asylbedömningarna i Sverige när det gäller belarusier. Den 26 januari vann Lukasjenka valet som alla på förhand visste var givet.