Det talas ofta om ordning, trygghet och ansvar. Men i dagens Sverige har dessa ord förvandlats till verktyg för kontroll. Migrantarbetare binds hårdare av tillståndssystemet, asylsökande lever i åratal under hot och röster som protesterar mot repression tystas eller misstänkliggörs.
I detta nummer av Artikel 14 samlas texter som visar hur kontrollen tränger in i vardagens alla skikt, från arbetsmarknad till gränsregimer och opinionsbildning. Mohammad Zare skriver om en politik som vill göra invandrares frihet villkorad och deras närvaro ständigt prövad.
Narges Teymori skriver från Kabul, där flickors liv stängs in men styrkan består. Arya Sultani skriver från Sverige, där exilen innebär en annan sorts fångenskap – rasism, namnlöshet och förnekad mänsklighet.
Deras ord påminner oss om det avstånd som politiken försöker skapa och normalisera: mellan ”vi” och ”de andra”, mellan dem vars rättigheter erkänns – och dem som förvägras tillhörighetens grundvillkor.
Det är detta avstånd årets tredje nummer av Artikel 14 vägrar acceptera.
Här möts röster som inte ber om tillstånd för att tala. De talar därför att tystnaden är det farligaste som finns.
Redaktörerna Sofia Häyhtiö och Karin Nilsson Kelly, oktober 2025.
