I en tid då kriser och katastrofer eskalerar är det tydligt att dagens makthavare spelar en avgörande roll genom att åsidosätta mänskliga rättigheter och moraliska principer. I Artikel 14 #1 2025 möter vi flera exempel på hur politiska beslut och systematiska brister i myndighetsutövning och beslutsfattande förvärrar situationen genom att ignorera eller motarbeta både kunskap och internationella överenskommelser.
Janne Flyghed, professor i kriminologi, visar hur EU:s gränskontrollpolitik, trots varningar om kontraproduktiva effekter, har lett till en katastrofal flyktingsituation. Det är ett tydligt exempel på hur politiska beslut kan strida mot vetenskaplig kunskap och förvärra problemen. EU:s murparadox, där hårdare gränskontroller tvärtom gynnar flyktingsmugglingen, är en påminnelse om att politiska lösningar ofta kräver en djupare förståelse av de komplexa frågor de avser att lösa.
På liknande sätt ser vi hur hbtqi-asylärenden ofta präglas av okunnighet, fördomar och bristande rättssäkerhet. Asylrättsjuristen Aino Gröndahl lyfter fram vikten av rättssäkra bedömningar och hur internationella riktlinjer kan ge hopp om förändring. Migrationsmyndigheternas tillämpning av stereotypa föreställningar om hbtqi-personer strider mot både svensk och internationell rätt, vilket leder till att skyddsbehövande asylsökande utvisas till länder där de riskerar förföljelse.
I sin andra artikel fortsätter Elin Edin granskningen av hur Sverige lever upp till mänskliga rättigheter. I detta nummer skärskådar hon principen om non-refoulement och hur den ofta åsidosätts i asylprocessen. Elin betonar vikten av individuellt ansvar hos myndighetsanställda för att säkerställa att mänskliga rättigheter respekteras i praktiken. Det är tydligt att rättstillämparna alltmer låter sig påverkas av den politiska viljan till ”låg asylinvandring” snarare än att följa lagstiftningen och rättsprinciperna.
Aktivisten Nicolas Lunabba delar sin syn på behovet av parallellsamhällen och att ta kontroll över de viktigaste aspekterna av livet i de områden som kallas för utsatta. Genom sitt arbete i organisationen Helamalmö visar han hur lokala initiativ kan skapa positiv förändring och öka tryggheten i samhället. Detta är ett exempel på hur civilsamhället kan fylla luckor där staten brister.
Vi ska inte acceptera att kriser och katastrofer framställs som oförutsedda händelser utan att vare sig erkänna den mänskliga faktorn bakom dem eller uppmärksamma systematiken i åsidosättandet av lagar och rättsprinciper. Det är dags att utkräva ansvar av makthavarna och att stå upp för mänskliga rättigheter och moraliska principer. Varje röst, varje handling och varje konstnärligt uttryck kan göra skillnad.
Redaktörerna Sofia Häyhtiö och Karin Nilsson Kelly, mars 2025.
