Den 13 augusti lämnade forskaren Joakim Ruist över betänkandet Stöd till invandrares utvandring, till regeringen. Betänkandet visar att det troligen skulle få negativa effekter att höja återvandringsbidraget kraftigt. Några veckor senare höll regeringen en presskonferens om att de beslutat att göra just det – höja återvandringsbidraget till maximalt 350.000 kronor per person.
Vid samma tillfälle presenterade regeringen fler av sina ”satsningar” på migrationsområdet. Det är tydligt att återvandringsbidraget tillsammans med intensifierat arbete med återkallelser och utbyggda förvar helt dominerar ambitionerna inom området de kommande tre åren. Posten för frivillig återvandring tyder på att regeringen tror på att mer än 3.000 personer ska förmås att återvandra frivilligt redan 2026. På tre års sikt beräknas återvandringsbidraget kosta omkring två och en halv miljard kronor.
Sänkningen av anslaget för rättsliga biträden finns med bland ”satsningarna” som presenterades. Anslaget för migration i budgeten minskar dock på många fler områden. Hela budgetavsnittet beräknas minska med drygt två miljarder redan år 2025 jämfört med budgeten för 2024, trots satsningen på att bli av med oönskade personer. Detta beror till stor del på att kostnaden för mottagande och ersättningar minskar då personer med skydd enligt massflyktsdirektivet folkbokförs och lämnar Migrationsverkets mottagande. Någon höjning av dagersättningen för asylsökande är fortfarande inte i sikte.
Målgruppen för återvandringsbidrag har hittills varit människor som flytt till Sverige och dessutom tillhör den minoritet som blivit trodda och fått asyl, det vill säga de har lyckats bevisa sitt behov av skydd. De valde inte att flytta hit – de flydde. Detta urval borde spela viss roll för att så få hittills har tagit emot stöd för att flytta tillbaka. Men den nya migrationsministern Johan Forssell (M) har i sina uttalanden helt bortsett från den aspekten. Han förutsätter att det är mer information och ett högre bidrag som behövs för att fler ska återvandra ”för att det inte blev som man hoppades”.
Regeringens direktiv till utredningen innehöll en skiftning av fokus från personer med asyl till personer som anses utgöra en ekonomisk belastning för Sverige. Den ekonomiska belastningen beräknas så att den som har en låg inkomst, och därmed kan få proportionellt större stöd av samhället i form av transfereringar och betalar lägre skatt, räknas som tärande. Själva insatsen som görs för en låg lön räknas inte, eftersom det är de offentliga finanserna som är i fokus.
Ludvig Aspling (SD) fick äran att presentera förslaget om höjt återvandringsbidrag vid regeringens presskonferens. Han betonade att antalet personer i utanförskap kan minska om fler får möjlighet att återvandra. Fredrik Malm (L) framförde vid samma pressträff att återvandringen kunde bli ett plus för hemländerna då personer kommer tillbaka med den kunskap och kompetens som de förvärvat i Sverige.
Några dagar senare kom liberalerna med ett nytt förslag om att det ska vara straffbart för föräldrar att ta med sina barn till länder som UD avråder svenskar från att resa till. Joar Forssell (L) sa att det borde ge böter eller fängelse.
Listan över länder dit det finns en avrådan att resa omfattar praktiskt taget alla länder som människor har flytt från de senaste 30 åren. Det finns inget i uttalandena om återvandringsbidrag som tyder på att regeringen avser att undanta dessa länder. Tvärtom pekar allt på att den största gruppen återvandrare förväntas vara just personer som har flytt hit från dessa länder.
Människor som får avslag på asylansökan kan utan vidare utvisas till länder som andra avråds från att resa till. Migrationsverket har också fått order om att återkalla så många skyddsstatusförklaringar som möjligt – i praktiken för personer som kommer från samma länder. Barn som återförenats med föräldrar blir av med uppehållstillstånd och utvisas till samma länder när de fyllt 18 år. I framtiden kan det alltså bli så att den familj med uppehållstillstånd eller medborgarskap som vill rekognoscera, titta efter bostad och jobb, uppsöka släktingar och så vidare, riskerar böter och fängelse på grund av risken de utsatt sina barn för. Men därefter kan de få 350.000 kr per person om de reser dit igen, bara de stannar där… Det är något konstigt med omsorgen om barnen här.
Utredaren Joakim Ruist avråder från det höjda återvandringsbidraget eftersom han tror att det skulle vara kontraproduktivt. Signalen att staten vill bli av med invandrare till nästan vilket pris som helst kommer, tillsammans med själva kostnaden för bidraget, att ställa till med mer ekonomisk skada än vad staten kan tjäna på att människor lämnar Sverige. Men det är kanske inte så konstigt att Tidöpartierna inte bryr sig om utredningens fakta och analys, eller ens att själva analysera konsekvenserna av sina förslag.
Signalpolitik är precis vad de vill ha, kosta vad det kosta vill.
Av sanna Vestin.
